Sotpotatis

*För att läsa om resan till Holland vi gjorde för ett par år sedan så hittar du den HÄR.*

Jag vet inte varför jag älskar att odla sötpotatis. Det har blivit en favoritgröda och kanske handlar det om att det är en riktig utmaning för att få till en bra skörd. Vi har odlat sötpotatis i sju år nu. De första åren köpte vi sticklingar av sorten Orleans men var inte helt nöjda med att behöva vara beroende av när de levererades. Jag kände att det var bättre att själv kunna styra när de ska sättas eftersom det är ganska petigt att det är rätt förutsättningar. Men innan jag går in på hur vi odlar så finns det en del som kan vara bra att veta om denna växt.

Impomoea Batatas

Sötpotatis är en värmeälskande växt. Den vill växa i värme, lagras i värme och absolut inte hamna i kylskåpet hos någon. När man köpt sin sötpotatis vill den allra helst ligga framme på bänken eller i skafferiet. 

Sötpotatis är ingen potatis, det är det en del som tror. Om den blivit grön så går den fint att äta ändå. Matpotatisen som vi är vana vid tillhör familjen Solanaceae och släktet skattor (solanum) samma som våra ogräs nattskatta och bägarnattskatta (Dessa användes förr av s.k. häxbrygder där häxorna gjorde ett avkok av olika hallucinogena växter och "reste" till Blåkulla). Både blad och bär av potatis (japp de får bär) är giftiga att äta då de innehåller solanin. Både sötpotatis och potatis tillhör potatisordningen men de är alltså inte alls släkt. Den är heller inte någon Jamsrot som vissa också vill blanda ihop den med. Sötpotatis tillhör vindeväxterna Convolvulaceae och batatsläktet Impomoea. Dit hör också vår blomman för dagen (Impomoea tricolor) och även åkervinda (Convolvulus arvensis) 

Jamsroten som en del också blandar ihop den med tillhör jamssläket Dioscorea i familjen Dioscoreaceae. Dessa är giftiga att äta råa varför en del varnar för att äta sötpotatis råa men de är alltså inte samma familj, eller ens samma ordning, och sötpotatis är inte giftigt oavsett vilken del du äter eller om du tillagat den eller ej.

*Vill du läsa mer om sytematik i växtriket kan du läsa Här. 

Sötpotatis sägs stamma från centralamerika och att den använts som mat över 5000 år. Från sydamerika har den färdats med polynesierna till Cooköarna där en kol 14 datering visar att den funnits där i över 1000 år. I Polynesien har den odlats sen före 1400-talet. Det är inte helt klarlagt hur den utvecklats men den tros ha utvecklats från praktvindorna (Ipomoea tiliacea eller Ipomoea trifida) eller en hybrid. Eftersom de inte förökar sig med frön bör de ha spridit sig genom att man tog med sig rötter. I Nordamerika har den odlats sedan före 1648 i den del som nu är Virginia. Portugiserna tog med sig plantor till Afrika, Indien och Europa och detta har då spridit växten över världen. (Vill du läsa mer om sötpotatisens ursprung kan du hitta en del intressant här).

I Sverige har den odlat mycket kort tid. SLU gjorde en testodling 2018 om jag minns rätt och sen har några odlare hakat på. Intresset för att odla sötpotatis är i mitt tycke störst bland forskare i Sverige och det talas och skrivs mycket om att det skulle kunna bli en framtidsgröda i Sverige tack vare klimatförändringarna och med hjälp av växtförädling. Jag är skeptisk men hoppas såklart på att intresset för svenskodlad sötpotatis ska öka bland konsumenterna också. Den har potential att ta över den marknad matpotatisen tappat av två anledningar: Den är en väldigt frisk planta och matpotatisen är en växt som krigar mot många sjukdomar och problem. Sötpotatisen har också fördelen att vara lika nyttig som matpotatisen och dessutom fungera bättre för vår matsmältning än vanlig potatis. Tyvärr slåss den mot lite andra problem som t.ex kostnaden i produktion och lagring. Ska man lagra den måste temperaturen ligga på runt 15 grader vilket kräver uppvärmda lager här på vintern. Produktionskostnaderna är också höga eftersom det krävs specialredskap för att sticka sticklingarna och att plocka rötterna. 

Andersgårds sötpotatis

Vi har odlat sedan 2018. Då hade jag bara några få sticklingar och det blev inte något vidare skördemässigt. 2019 blev lite bättre och 2020 hade vi ganska goda förutsättningar och fick hyfsad skörd. De år som utmärkt sig är 2023 som var en fullständig katastrof. Det var både för kallt och för blött och det blev bara några ynkliga rötter att använda till utsäde året efter. Sticklingarna från de rötter vi skördat 2023 blev tunna och och inte så många och 2024 blev det skörd utifrån förväntningarna på utsädet. Det blev till och med lite bättre än förväntat. I år blev skörden också helt ok, även de rötter som jag fick fram från sticklingarna från SLU blev helt ok. Min egen Mira gav bättre än Miran från SLU. Om det har med sticklingskvalitéten eller gödslingen att göra vet jag inte men mina gav mer än dubbelt så mycket säljbart än deras.