Sommarmånaderna och skörden. Del 5 i serien om sötpotatisodlingen
Nu är det dags att skörda sötpotatisen. Under sommarmånaderna gör jag inte speciellt mycket med plantorna mer än att jag håller undan ogräset och vattnar. Sötpotatis vill inte ha särskilt mycket kväve och jag gödslar därför inte något under sommaren mer än att jag lägger på micronäring och lite kalium. Denna sommar har varit oerhört torr för oss och jag har fått prioritera andra grödor till nackdel för sötpotatisen. Torkan har också gjort att vår bevattning har gått för högtyck och sötpotatisen har nog fått för lite vatten egentligen. Så jag tänker att detta året inte är representativt för hur odlingen skulle se ut.
I år har vi gjort tre olika "försök" i odlingen också. Först har vi odlat en rad utan plast, sen har vi satt sticklingarna med olika plantavstånd och sist har vi testat att sätta sticklingarna på olika vis. Förra året testade jag att sätta vissa sticklingar snett och det visade sig vara bättre än att sätta de helt rakt. I år har jag dessutom satt en del som ett V, alltså tryckt ner dem liggande genom att trycka en bit upp på stammen. Inte på mitten utan på första tredjedelen av sticklingen.
En annan nyhet i år är att jag använt mig av två nya sorter, Mira och en sort som heter Alnarp 5. Miran har vuxit med lite mindre grönmassa än både A5 och Orleans och den största delen av Mira har dessutom vuxit i raden utan plast och med en del ogräs.
I Början på oktober är det nu dags att skörda. Det första hindret som upptäcktes var att de låg so otroligt djupt i år, inte alls som de andra åren. Jag funderar på om det är torkan som gjort att rötterna sökt sig längre ner men det är svårt att säga. Det kan ju vara sorten också.
Den första att skördas var Mira. Rötterna var helt ok i storlek. Vissa var väldigt långa och tjocka, alldeles för stora för att egentligen vara något bra säljmaterial. De flesta var lagom stora och en del var ganska små men ändå helt ok i knubbigheten. Självklart blev det en del avbrutet och tuggat men inte lika mycket som det varit övriga år. Miran har alltså levererat bra trots torkan och trots att de stått utan plast de flesta av dem. Dock låg de som sagt väldigt djupt och de flesta avbrutna berodde på handhavande då jag inte lyckades att gräva djupt nog för att kunna dra upp dem.
Av Alnarp 5 var det få som blev säljmaterial. De var långa men smala. De låg lite ytligare än Miran och om det är så att Miran letat sig ner i jakt på vatten kan det ju vara det som är skillnaden mellan de olika resultaten på sorterna. Miran låg parallellt med A5 och borde rimligtvis ha sett ungefär likadan ut som sin granne. A5 hade också fördelen att ligga under plast och då med mer jämn fuktighet jämfört med Miran.
Orleans gav en något sämre skörd än vanligt. Troligen pga. att de flesta sattes i raden utan plast. dock blev de flesta lagringsrötterna rundade och fina i formen även om medelvikten var något låg.
Efter att de skördats läggs de i lådor som ställs på värmematta. I botten på lådorna har jag en kapillärfilt som hålls fuktig. Inte blöt, bara fuktig. Detta för att få upp luftfuktigheten i lådan. På lådans sidor finns det en mängd små hål, detta för att få ut koldioxiden som rötterna avger efter upptagningen. Temperaturen i lådorna ligger på runt 27 grader. Inte över 30 och inte under 26. Jag har en termostat som reglerar värmen. Varje dag luftas lådorna och jag fyller på med vatten i mattorna för att behålla luftfuktigheten. Detta förfarande, som ska ske direkt efter upptagning, kallas för kurering, eller värmebehandling, och utförs för att rötterna dels ska kunna lagras och dels för att sockret ska omvandlas och göra roten söt. I behandlingen bildas skalet och eventuella skador som uppkommit vid plockning kan till en viss del läkas.
Värmebehandlingen försätter roten i vila och den kan sedan lagras i flera år om behandlingen blivit lyckad. Det är också den behandlingen som gör att man måste väcka roten innan man börjar odla fram nya sticklingar från den. Värmebehandlingen håller på i ca en vecka sedan sänks temperaturen till 15 grader ungefär och lagras i den temperaturen. Man behöver inte lagra dem mörkt men det är att föredra. Det viktigaste är att man inte låter dem ligga i temperaturer under 10 grader för då blir de köldskadade.
